Sad but true
Ja 100 säker är jag inte men nästan.
Det här är bilder från 2014. Fatta 2014. Det är lite mer än 1 år sen.
Jag är ganska så säker på att Miranda inte har blivit ett dugg bättre. Jag tror att så fort jag skulle börja aktivera henne igen i form av promenader och uteritter så skulle hennes ben bli värre igen.
Men jag känner att tiden får utvisa om hon kommer kunna "läka" det eller om det helt enkelt aldrig kommer att bli bra.
Det enda jag vet är att hon har halkat antagligen i hagen och samtidigt slagit i hasen.
Det är det enda som jag är nästan 100 säker på.
Allt annat är både frågetecken och klarheter på olika nivå.
Det är inget med leden. Good.
Det är inget med hoven. Okey.
Det är ingen spänning som ska orsaka så kraftig hälta. Ok då vet jag det..
Miranda har fått sååå många olika diagnoser under höst och vinter 2015 att jag inte vet vart det ska sluta nu.
Jag tycker att det är bra att veterinärerna inte hittar något fel men det är just när Miranda är halt som jag vill hitta felet för att sen kunna lösa det... Vad är det som orsakar hältan? Vad är det som har hänt? Är det allvarligt eller inte? And so on.
Men samtidigt som jag så gärna vill veta vad det är så vill inte jag lägga dom pengarna.
Min kompis mamma fråga mig i lördags varför jag inte har tagit bort Miranda än.. De på försäkringsbolaget tyckte i höstas att det inte va värt det.
Och tyvärr så har alla en poäng i vad dom säger...
Miranda kommer aldrig kunna bara vara en sällskaps häst pga av fång historiken.
Inte heller pga av att det är hon själv som behöver en Sällskapshäst hela tiden vid hennes sida osv.
Samtidigt så är jag ändå just nu "glad" över att jag i dag inte behöver ta något beslut kring Mirran.
Det beslutet om hennes framtid får helt enkelt komma i vår. Om typ 2-3 månader.
Min tanke och plan är att 2017 bara ha en häst... Och det är Zue. Sen hur det blir och vad som händer kan inte jag styra över men det är min tanke just nu då pga av att jag pluggar och går i skolan och jag vill kunna fokusera på just det.
Miranda, hennes och min tid är troligtvis över nu. Och jag kan knappt tro att jag skriver de orden på fullaste allvar. Men vår tid bara hon och jag, den finns inte längre. That time has passed.
Det här är bilder från 2014. Fatta 2014. Det är lite mer än 1 år sen.
Jag älskar Miranda av hela mitt hjärta. Hon är speciell och har nu i typ ett år haft en speciell plats i hjärtat.
Om allt det här hade hänt för 1 år sen då när jag inte direkt hade någon stark relation till henne.
Då hade jag aldrig gråtit över tanken på att förlora henne men i dag när jag har haft henne i 2 år och 2 månader så är den tanken en av dom värsta.
Samtidigt så vill inte jag ta henne ifrån livet som häst. En häst ska få gå och beta gräs i stora hagar på sommaren.
Det ska dom kunna göra utan att få fång.
Men Miranda kan inte det för att hon har haft fång.
Vi människor gör nåt riktigt stort fel med våra ponnyer eftersom så många får fång. Så äre bara.
Den här bilden älskar jag så mycket på Miranda. Där hade hon fint hull och var i sitt livs bästa form. Sista riktiga ridpasset på henne. 14 oktober 2015.
Det är 3,5 månader sen nu.
